goshujinsama

Nattluften brändes mot min vita hy där jag stod i skydd av mörkret under granen, jag hade tänkt ta en promenad för att rensa mina tankar och komma bort ifrån mina föräldrars tjat men när jag hört ett skrik hade jag genast gått dit för att se vad som stod på och nu var jag som fastbunden vid synen alldeles framför mig. En pojke hade sina tänder pressade mot en stackars flickas nacke, blod rann nerför hennes hals, det såg nästan vackert ut där de stod i det snötäckta landskapet mitt ute i skogen med det röda som sakta hade börjat täcka den vita snön. Om han skulle upptäcka mig skulle jag ligga risigt till men tankarna vandrade av och an över ifall jag skulle springa därifrån eller vänta på att han skulle försvinna bort i nattens mörker. Plötsligt trillade flickans livlösa kropp mot marken, det kändes som om de mörka röda ögonen betraktade mig i mörkret men innan jag hann blinka så var han borta. Jag stirrade ut i mörkret och kände hur en ilning gick igenom mig när jag med darrande hand lyfte upp mobilen från jack fickan, sakta slog jag numret till polisen. Min blick var fortfarande på flickan som låg ner i den vackra snön helt utan liv. Jag kunde inte låta bli att känna skuldkänslor över att jag inte försökt göra något, men jag hade redan vid synen av dem förstått att det varit försent att rädda henne.
   Polisen pratade med mig en lång stund när de kommit till gläntan i skogen. Frågorna var som ett ständigt surrande och de upprepade samma sak flera gånger även ifall jag berättat det jag sett. Men en sak berättade jag aldrig för jag visste mycket väl hur deras blickar skulle stirra på mig, blickarna med oförståelse och irritation, hela berättelsen om att jag sett en kille med omotståndligt vackra röda ögon suga livet ur flickan förblev osagt.
   När jag kom hem var mina föräldrar snabbt på mig med frågor, om vart jag varit, vem jag träffat och om cigaretterna i rummet. Jag undvek frågorna som vanligt innan jag tog av mig ytterkläderna och gick till mitt rum och låste dörren. Jag slängde mig på rygg i sängen och stirrade upp mot mitt vita tak med tankarna i full gång. Vem var killen? Fanns det verkligen blod sugande vampyrer i den här tiden? Och varför hade han låtit sig själv bli upptäckt? Hade han något som han ville mig? Ett knackande på min dörr bröt mina tankar.

”Vem är det?” Frågade jag och satte mig upp.

”Det är jag din brorsa har du redan glömt mig eller?”

Jag hörde väl att hans röst lät irriterad och reste mig upp för att öppna dörren. Han gick som vanligt in och satte sig ner på min stol bredvid mitt lilla stål skrivbord. Det kändes som om någon höll ett öga på oss båda, jag kunde inte låta bli att titta mig omkring. Mina gula väggar med målningar, som jag målat, såg inte det minsta misstänksamma ut men fönstret som jag aldrig gillat såg olycksbådande ut, jag drog genast ner persiennen.

”Varför drog du ner persiennerna för?” Utbrast min bror då jag dragit ner dem. Jag bara stirrade på honom, kände han inte den olycksbådande känslan av att bli spionerad på?

”För att jag kände för det.” Svarade jag torrt, ville inte låta korkad inför min lillebror. Han tittade misstänksamt på mig men jag stirrade ilsket tillbaka.

”Vad är du arg för nu då? !” Muttrade han ilsket när han märkt min ilskna blick.

”Vad tror du? Erkänn att det var du som berättade för mamma och pappa om mina cigaretter!” Jag lät väldigt upprörd när jag talade och kudden greppade jag hårt för att jag inte skulle gå fram till honom och ge en rejäl smäll.

”Jag har inte skvallrat! Tänk lite mer på vart du lägger dem nästa gång!” Med de orden gick han ut från mitt rum och min dörr stängdes igen med en smäll.

”Tänk lite mer vart du lägger dem nästa gång...” Mumlade jag ilsket för mig själv när jag la mig ner på mage i sängen. Killens ögon dök plötsligt upp i mitt huvud, de som varit röda men inte vilken röd färg som helst utan blodfärgade, jag rös nästan till av att bara tänka på dem.