Myt. Kapitel 2 del 2.
I veckor hade mänskligheten och gudarna levt i terror. Bränder, sjukdomar, torka och översvämningar orsakade dem alla stor skada. Ingen av dem visste sanningen om vem som väckt Sanningens gud åter, men inte heller vad som orsakat denna katastrof. Gudarna var samlade i den stora salen i gudarnas hem för att hålla för första gången ett möte. Alla var samlade, till och med den en gång hatade Kyuurksho var där.
”Allt är Kyuurkshos fel om han aldrig varit så självisk skulle vi aldrig ha varit i denna katastrof som bifallit oss!” Saitchi röt ut sin ilska mot sin broder medan de andra tyst såg på från sina stolar. Hoppets gud var inte närvarande vilket fick alla att darra ännu mer över deras herres ilska. Kyuurksho satt lugnt på sin stol men mötte snart sin broders blick.
”Men är det inte din son som orsakat all denna terror och smärta, då han gav sina vingar för att få min son åter?” Denna mening fick Saitchi att tystna, vad visste Kyuurksho som inte han visste? ”Broder du ser chockad ut. Visste du inte att din son var den som kallade tillbaka honom?” Uppror uppstod i salen, gudarna pratade i mun på varandra, hur kunde Hoppets gud ha gjort något sådant mot dem?
”Jag befaller tystnad!” Alla tycktes tystna men Kyuurksho kunde inte låta bli att le åt sin dumma broder. ”Kyuurksho hur vet vi att du inte ljuger!? Hur många gånger har du inte förrått oss?!” Detta fick Kyuurksho att ställa sig upp. Osäkra vibrationer kändes i luften.
”Och hur många gånger har du tagit avvikelse från din sons begäran? Var det inte han som protesterade över sitt äktenskap?” Kyuurkshos bullrande röst fick alla i salen att rysa. Detta fick Saitchi att bli ilsken.
”Hur vågar du! Hur vågar du i mitt eget hem förolämpa mig för det jag tyckte var bäst för min son! Du av alla! Du valde Sanningens gud framför din fru! Din fru!” Saitchis ilska hördes tydligt, all hans smärta och sorg över det som hänt gudinnan Friheth. Lidande tycktes skymta i Kyuurkshos blick.
”Det verkar vara du som ännu inte insett allt. Jag valde för Friheths skull, inte för min egen.”
”Vad menar du!?”
”Vad jag menar min kära broder, är att det var hon som valde bort mig framför sin älskade människa och inte jag som valde bort henne.” Salen höll andan, vad hade den store guden Kyuurksho nyss sagt?
”Lögner!” Utbrast Saitchi men tycktes tystna när han såg sin broders sammanbitna blick. Småprat hördes i salen av de chockade gudarna.
”Om jag så talar i lögn varför frågar du inte Misshwa själv?” Då Kyuurksho talat färdigt uppenbarade sig gudinnan Misshwa och hennes utstrålning av moderlig kärlek fick alla att tystna av häpnad.
”Det Kyuurksho nyss talat är sanningen, Friheth valde bort sitt liv med sin man och valde ett liv bland mina älskade barn. Vattnet och Sanningens gud är beviset på det.” Mötet brast ut i ett uppror.
