goshujinsama

Kriget mellan Demonriket och Himlavalvet hade varat i flera miljoner år. Varför detta inträffat visste ingen av de dödliga, som vandrade jorden yta. Några av de dödliga berättade historier om hur Saitchi och Kyuurksho, härskarna över dessa riken, börjat fejden genom deras maktbegär och den som stoppat dessa två var ingen mindre än jordens skapare (alla gudars moder) Misshwa. Hon hade fängslat deras mest älskade personer i de dödligas värld. Kyuurksho och Saitchi bad om att få sina älskade personer tillbaka, men Misshwa hade svarat;
     
        ”Om ni lovar att inte skada naturen som jag skapat med min kropp, så lovar jag att ge dem åter.”

Saitchi hade genast bett om förlåtelse och lovat, vilket gjorde att han fått sin bedårande hustru tillbaka, men Kyuurksho verkade ha andra planer.

       ”Om du lovar mig en son i utbyte mot min älskade ägodel, lovar jag att inget ska skada din skapelse.”

Gudinnan hade tvekat, men insett att hon inget annat kunde göra och tagit Kyuurkshos älskade ägodel, vattnet, och hans hustru som tidigare blivit fast i de dödligas rike hade fått stannat kvar eftersom han offrat henne och vattnet för sina själviska planer. Vattnet, som gudinnan fått, använde hon sedan för att skapa vatten åt sina trötta små barn på jorden och som lovat fick Kyuurksho sin son som döptes efter hans fader(Sakrowhi), Sai.
   Saitchi som redan hade en son blev upprörd över sin kusins oerhörda fräckhet mot gudinnan Friheth(Kyuurkshos hustru, gudinnan över verkligheten) och la en förbannelse över det nyskapta barnet, en sådan fruktansvärd förbannelse att barnets framtid skulle för alltid vara hotad.
   Åren gick och de båda barnen växte upp till män. Oishi(Saitchis och Urikuris son) var den mest pålitligaste gud av dem som fanns. Syskonen var såklart avundsjuka på sin broder och en dag beslutade de sig att lura sin bror. Den näst äldsta, Illya tidens gud, som fått i uppdrag att åka till de dödligas värld för att hitta sig en maka, sa till sin äldre broder:

       ”Far har bett mig om att säga till dig att följa med mig i mitt sökande efter en maka.”

Oishi, som lurats av sin yngre brors lögn, följde med honom till de dödligas värld.
       Kyuurkshos son, som var vackrare än självaste gudinnan Misshwa och som var sanningens gud, hade blivit ombedd att gå upp till de dödligas värld för att hitta sig en slav, som skulle göra allt i sin makt för att skydda honom och inte låta förbannelsen gå i uppfyllelse.
   Sai, som aldrig innan varit i de dödligas värld, beundrade allt med nya ögon. Hans far hade sagt att de dödligas rike var något ondskefullt och skrämmande. Den odödliga beundrade allt i sin närhet tills han hörde något som han aldrig hört förut. Sai gick en bit in och hittade en smutsig pojke. Den dödliga blev lätt förskräckt när den gudomliga varelsen uppenbarat sig för honom och började be om förlåtelse. Sanningens gud satte sig ner på knä och satte en hand mot dennes axel och sa sedan mjukt med ett leende:

       ”Var inte rädd, du dödlige, jag ska inte skada dig.”

Pojken, som grät, tittade upp och mötte den odödligas blick som var fylld med varme och log. Guden som var förundrad över denna dödliga varelse började fråga:

       ”Varför är du ledsen och vad är det som rinner nerför dina kinder?”

Pojken tittade på Sai och kunde knappt tro det han hörde.

       ”Det är tårar min herre och de rinner för att jag har mist min mor.”

Det uppstod en tystnad innan den dödliga pojken började tala igen.

       ”Om jag inte misstror så är herrn någon högt uppsatt person. Det är inte meningen att låta oförskämd, mitt namn är Kyu och jag undrar om ni skulle kunna ta med mig till vart ni än kommer ifrån.”

Sai blev en aning förvånad över att denne dödliga visste vad han talade om och svarade:

        ”Om det så är din önskan dödlige.”

Att bli omfamnad av en dödlig kändes inte alls kallt och hemskt som han fått höra av sin fader och alla monster som han levde med, och gav en lätt kram tillbaka.

       ”Låt oss gå då, Kyu, den tappre.”