Snöfall sista kapitlet.
Mina drömmar handlade den närmsta veckan om mötet med Sebastian, jag vaknade otaligt av gånger varje natt i hopp om att träffa honom igen. Jag visste inte riktigt varför jag ville innerligt träffa honom igen. Mina dagliga kvälls promenader blev allt längre, mina föräldrar hade mystiskt slutat säga åt mig att inte vara ute så sent på nätterna. Festerna på stället gick jag sällan till längre, istället gick jag runt i skogen utan att direkt veta min destination. När det gått två veckor efter mitt möte med vampyren Sebastian hade jag börjat tappa hoppet.
Det var julafton och imorgon var det dags att återvända till min lilla lägenhet i stan. Vistelsen i byn hade varit kort men man kan inte stanna här för alltid, mitt liv i stan väntade. Personerna jag lärt känna och som jag känt hade märkt att jag förändrats på något sätt, jag höll med dem. Men ändå hade inget förändrats, mina rutiner var den samma. Samma promenad, samma vänner, samma hus, samma föräldrar, inget förutom något inom mig hade förändrats. Jag beundrade nattens mörker och stjärnorna och snön som föll gav den en allt mer behaglig stämning. Jag petade på min ena framtand som alltid varit vass och tandläkaren hade bett mig att låta honom slippa ner dem båda men jag hade aldrig sagt ja för de var en del av den jag är. Jag log när månen lyste ner mot gatorna i byn, en ensam person satt och väntade på bussen. När jag satte mina tänder ner i nacken på personen visste jag äntligen varför Sebastian vetat mitt namn, vi hade ju trotts allt varit nära varandra en gång i tiden. Jag kunde höra vinden viska mitt namn när jag gick tillbaka, blodet som täckte en del av min halsduk, håret som fått blod på sig, och smaken av människans blod i munnen. Nu visste jag äntligen varför jag gillade snön och vinterlandskapet så mycket, jag är ju trots allt en blodtörstig och farlig vampyr som vandrar dessa gator och torg under nattens timmar med snö fallande från himlen.
Copyright: J.Hofer a.k.a Jin-sama
Det var julafton och imorgon var det dags att återvända till min lilla lägenhet i stan. Vistelsen i byn hade varit kort men man kan inte stanna här för alltid, mitt liv i stan väntade. Personerna jag lärt känna och som jag känt hade märkt att jag förändrats på något sätt, jag höll med dem. Men ändå hade inget förändrats, mina rutiner var den samma. Samma promenad, samma vänner, samma hus, samma föräldrar, inget förutom något inom mig hade förändrats. Jag beundrade nattens mörker och stjärnorna och snön som föll gav den en allt mer behaglig stämning. Jag petade på min ena framtand som alltid varit vass och tandläkaren hade bett mig att låta honom slippa ner dem båda men jag hade aldrig sagt ja för de var en del av den jag är. Jag log när månen lyste ner mot gatorna i byn, en ensam person satt och väntade på bussen. När jag satte mina tänder ner i nacken på personen visste jag äntligen varför Sebastian vetat mitt namn, vi hade ju trotts allt varit nära varandra en gång i tiden. Jag kunde höra vinden viska mitt namn när jag gick tillbaka, blodet som täckte en del av min halsduk, håret som fått blod på sig, och smaken av människans blod i munnen. Nu visste jag äntligen varför jag gillade snön och vinterlandskapet så mycket, jag är ju trots allt en blodtörstig och farlig vampyr som vandrar dessa gator och torg under nattens timmar med snö fallande från himlen.
Copyright: J.Hofer a.k.a Jin-sama
Kommentarer
Trackback
