Myt. Kapitel 2 del 8.
Sori såg ut över de ängar som sträckte sig ovanför molnen. Hon hade varit borta länge och inte förens hon hört nyheterna om sin broders tragiska öde hade hon börjat återvända. Sori var det fjärde barnet av Saitchi och Urikuri och den enda flickan i familjen. Varför hon varit borta så länge var för att hon letat efter något som kunde hjälpa gudarnas tragiska öde, något som kunde stoppa dem alla. Tyvärr hade Sori inte hittat det hon sökt men det var inget hon numera tänkte på då hon hade sin broder Oishi i sina tankar. Hon sörjde det han varit tvungen att göra men också det som senare skulle ske med den han älskade. Aldrig har jag varit med om ett sådant tragiskt öde. Eftersom Sori var kärlekens gudinna sörjde hon alltid dem som var hade fruktansvärda öden över sig. Om hon hade haft kraften att stoppa allt skulle hon gjort det, även om det skulle kosta henne livet men hon kunde inget göra. Hon hade letat men aldrig hittat. Nu var det inte långt kvar. Vingarna som bar henne värkte av den ansträngning som krävdes att flyga flera tusen mil på bara några dagar. Plötsligt kände hon känslan igen. Det var som om någon kallade på henne.
”Vem är du? Vad vill du?” skrek hon ut i tomma intet då hon stannat upp. Hon ville veta vem det var som kallade på henne. Det hörde inte till vanligheterna att någon kallade på henne, kanske en gång per månad men annars var det bara röster av böner om kärlek hon hörde. Känslan upphörde och Sori blev tveksam till vad det betydde. Plötsligt kom hon på sig själv, hon hade stannat på sin resa. Jag måste skynda mig, om jag kommer i tid kanske jag kan stoppa dem. Med dem tankarna fortsatte hon i full fart mot gudarnas boning.
