goshujinsama

Inom dem närmsta veckorna kommer jag att försöka hitta en peruk och en tyllkjol till min cosplay inför uppcon, om jag hinner ska jag nog ha den på bibbcon! Att få ordning på allt innan ett convent är verkligen super svårt, då man är nybörjare! Du måste ha alla grejer, öva på poser och sedan få allt att stämma in. Tydligen så ska min kära lillasyster ha sin konfirmation samma datum som Bibbcon vilket gör det hela ännu svårare! Som tur var har jag en plan, jag får komma senare till det...

-Jin-sama.

Sori såg ut över de ängar som sträckte sig ovanför molnen. Hon hade varit borta länge och inte förens hon hört nyheterna om sin broders tragiska öde hade hon börjat återvända. Sori var det fjärde barnet av Saitchi och Urikuri och den enda flickan i familjen. Varför hon varit borta så länge var för att hon letat efter något som kunde hjälpa gudarnas tragiska öde, något som kunde stoppa dem alla. Tyvärr hade Sori inte hittat det hon sökt men det var inget hon numera tänkte på då hon hade sin broder Oishi i sina tankar. Hon sörjde det han varit tvungen att göra men också det som senare skulle ske med den han älskade. Aldrig har jag varit med om ett sådant tragiskt öde. Eftersom Sori var kärlekens gudinna sörjde hon alltid dem som var hade fruktansvärda öden över sig. Om hon hade haft kraften att stoppa allt skulle hon gjort det, även om det skulle kosta henne livet men hon kunde inget göra. Hon hade letat men aldrig hittat. Nu var det inte långt kvar. Vingarna som bar henne värkte av den ansträngning som krävdes att flyga flera tusen mil på bara några dagar. Plötsligt kände hon känslan igen. Det var som om någon kallade på henne.

   ”Vem är du? Vad vill du?” skrek hon ut i tomma intet då hon stannat upp. Hon ville veta vem det var som kallade på henne. Det hörde inte till vanligheterna att någon kallade på henne, kanske en gång per månad men annars var det bara röster av böner om kärlek hon hörde. Känslan upphörde och Sori blev tveksam till vad det betydde. Plötsligt kom hon på sig själv, hon hade stannat på sin resa. Jag måste skynda mig, om jag kommer i tid kanske jag kan stoppa dem. Med dem tankarna fortsatte hon i full fart mot gudarnas boning.

...Idag fyller min farbror år och ska nu iväg till min farmor och farfar för att fira honom...




-Jin-sama.

Snart är det dags för min och Kaeru-himes lektion i japanska, om hur killar och tjejer pratar (de olikheter som finns). Ska också leta efter Kanji-tecken för orden: vi, dem, du och jag.




-Jin-sama.

....Åkte inlines med Kaeru-hime i några timmar, vilket kändes i benen efteråt....




-Jin-sama.

Nästa avsnitt av Sekai-ichi Hatsukoi var verkligen ett spännande avsnitt som slutade mitt i! Gillade slutet då det får alla som tittar på avsnittet att vilja se nästa på direkten! Men nu får man vänta i ca. en vecka innan nästa avsnitt kommer ut och man får veta resten...



-Jin-sama.

Då Sanningens gud åter öppnade sina ögon såg han vart han hamnat. Eldslågor slungades uppåt utav den enorma kraft som en gång skapat världen. En smärta gick plötsligt genom guden, det var som om tusen nålar for genom honom. Nej, han kan inte ha… Guden föll på knä framför den mäktiga gulnade kristallen framför honom, som bar Kekanona inom sig. Sai rörde vid kristallens yta och kände hur den kylde hans plågor. Monstret inom kristallen såg precis ut som han själv föreställt sig. Svart långt hår virvlade sig runt kroppen, som ett skydd, och fick honom att se ytterst lite av den gudinna som var fången inuti. Han visste att hon såg mänsklig ut men att hennes hud inte längre var vacker lik alla andras utan hade en svartnad ton som hela tiden blev större med åren. Smärtan kom inom kort åter då kylan från kristallen inget mer kunde göra, det var som om någon drog i honom. Oishi… Med Oishi i sina tankar grät guden. Sai visste att han själv skulle dö, kanske inte just i denna stund men i en snar framtid så skulle han det. Det stod i ödet, bland stjärnorna, att han för all framtid skulle vara tvungen att göra samma sak om och om igen till dess att den onda sidan segrat.

   ”Så min kära, gråt inte, släpp mig lös så att jag kan ha dig i mina armar.” Sai såg uppåt med tårar sipprande ner sina kinder. Där var hon, ondskan själv. Hennes ögon skimrade i ett tidlöst mörker medan hon betraktade honom. Håret hade delat sig och visade nu hennes hela jag. Den kvinnliga kroppen var vacker, även med sin svartnande hud, var hon vacker. Ansiktsdragen var som en dockas, lika sköra och klara. ”Släpp lös mig och jag lovar att aldrig lämna din sida.” Sanningens gud rycktes med av gudinnans löfte och började utala den formel som skulle få Kekanona att åter vara tillbaka i verkligheten.

  
   Oishi betraktade himlen under tiden han uttalade de heliga orden.

   ”Acrehm usukagi ne oragi” Tårar rann säkert nerför hans kinder då han visste vad som hände just i denna stund, han hade påbörjat Sanningens guds död. Inom de närmsta dygnen skulle allt vara en prövning för både Sai och honom själv. Om inte Hoppets gud hade vilja att utföra sitt uppdrag skulle det betyda att förtrollningen som han nyss uttalat skulle försvinna och Kekanona skulle vinna. Kyu gick fram till Oishi och la en tröstande hand mot dennes axel.

   ”Du gör det rätta min vän, med detta räddar du allt som vi alla står för.” Kyu uttalade dessa ord ytterst noggrant och det tog inte lång tid förens Chi tog hans hand i sina.

   ”Det är dags att återvända min älskade.” Oishi skyndade sig att vända sig om för att möta dem.

   ”Vad menar ni med det?” Oishi sa detta och bad innerst i sitt hjärta att de skulle stanna även om han visste att de inte kunde det.

   ”Vi skulle vilja men…” Började Chi innan Kyu fortsatte.

   ”…vi lovad att komma tillbaka till den andra sidan.” Hoppets gud betraktade dem båda länge medan han hörde klagomål från människorna, deras plåga stärkte det val han tidigare gjort.

   ”Kommer vi någonsin ses igen?” Frågade Oishi utan att släppa blicken från dem, ett strålande ljus hade börjat leta sig runt dem båda. Kyu log mot honom.

   ”Det är en fråga ingen kan svara på. Kanske ses vi imorgon kanske ses vi aldrig, det är som sagt något som ingen kan svara på.” Plötsligt så var dem borta, inget ljud hördes och inget syntes. De hade helt enkelt bara försvunnit.

FÖRLÅT förlåt förlåt! Jag vet att jag borde ha skrivit detta lite tidigare men har varit så arg på min dator som inte velat ha fungerande USB portar! Fick färdigt det igår och testade datorn idag, det fungerar! Det är tur att man har en pappa som kan datorer! Därför ska jag visa ännu några fina foton på mitt kära L foto!


(L. med sportlight riktat mot sig! ^-^ ser honom varje gång jag kommer in i rummet<3)

-Jin-sama.

Trevligt var det att återse alla på Mangaklubben och sedan fick, vi som ville, vara med i en tävling. Det man kunde vinna var ett kort med L:s riktiga namn på (ett foto på honom med sitt namn). Det man behövde göra för att vinna kortet var att skriva en motivering till varför just JAG skulle vinna det!


(Bild på när jag klätt ut mig till min boks karaktär Chi! Tillsammans med Kaeru-Hime gjorde vi en kort film om vår barnbok (projektarbetet) !)

Jag vann kortet med denna motiveringen:

Death Note!

För att jag kommer att ta väl hand om den. Det första jag kommer att göra är att rama in det och sedan kommer jag att dyrka kortet. Jag har också sett hela animen och läst hela mangan!

Här får ni se det i sin lilla ram^^<3


-Jin-sama.

Nu har det kommit en helt ny serie med yaoi som heter Otone ni Natte mo, i två episoder. Detta är dock en comic anime vilket innebär att det är stilbilder (bilder från mangan) med ljud till. Jag har inga problem med att sätta mig ner och titta på detta för det är faktigst rätt kul! >o<

Otone ni Natte mo:

Första avsnittet:

Manga redaktören Misono har alltid undrat vad som hände med den vackra Saikawa-senpai från hans skola. Det visar sig att Saikawa är Misonos favorit manga artist och som har Misonos vän Goto som redaktör. Misono blir också avundsjuk på Saikawas utlänska vän, John, som hälsar på Saikawa.

Andra avsnittet:

Handlar om två halvbröder (ingifta, vuxit upp tillsammans) och när den yngsta av dem inser att han har känslor för sin äldre halvbror blir han osäker på om han verkligen ska tala om hans riktiga känslor?

-Jin-sama.

”Sai” Den välbekanta stämman fick Sai att rysa in i märgen där han var i en grotta. Sanningens gud visste att han var ensam i mörkret tillsammans med de eldflugor som följt honom, men rösten tycktes leta sig in i honom och vägrade lämna tankarna i fred. ”Jag vet att du är redo, dags att påbörja ditt öde.” Rösten var mjuk och talade melodiskt till honom, Sai blundade varje gång rösten hördes. Sai visste vems rösten var men kunde inte acceptera att han inget annat var än en docka, en docka som inget annat kunde göra än att lyssna på sin mästare.

   ”Som du vill… Kekanona.” Då han sa hennes namn öppnade han sina ögon och fick grottan att darra av skräck. Kekanonas närvaro kändes tydligt i luften runt Sanningens gud även om hon för tillfället gett sig av. Då var det dags. Guden såg ner på sin hand, det var som om han hoppades på att se ett tecken på att allt var en dröm men det enda han såg var de linjer som var ritade i handen.

    ”Låt oss gå, undergången är nu nära.” Med dem orden försvann Sanningens gud från platsen och det ljus som funnits försvann från grottan.

Hoppets gud tittade bakåt och möttes utav dem han trott dött. Han kunde inget annat tro att hjärnan spelade honom ett spratt.

   ”Kyu, Chi… hur?” Var allt han fick fram vilket fick dem båda personerna att le framför honom.

   ”De kallade på oss från dödens vagga, de sa att du skulle behöva hjälp.” Svarade Kyu och tog ett steg framåt medan Chi stod elegant kvar på sin plats. Den dödlige guden fick inte fram ett ljud.

    ”Oishi, min kära hoppets gud, vi vill veta om du har hjärta att stå emot vad som helst för att rädda världen från dess fall.” Chi talade vackert men med allvarlig ton till Hoppets gud.

   ”Även om det skulle betydda att den du älskar, aldrig mer kommer att vara i din närvaro.” Kyu fortsatte nästan på direkten då Oishi hade tänkt svara för att försäkra sig om att Oishi förstod riskerna. Hoppets gud kände hur hans mod sjönk än en gång. Skulle han bli tvungen… nej, dem kunde väl ändå inte mena…

   ”Vad är det ni vill få fram?” krävde Hoppets gud att få veta.

    ”För att rädda allas liv måste du offra den som är roten till allt, du måste döda den du älskar.” Då Chi sa detta darrade hon på rösten, det sårade henne att behöva berätta detta då hon visste att Sanningens gud inte dödat Kyu med avsikt.

Här kommer ett gott recept på skrabbelucker (nästan som pannkakor men godare^^<3)

Ingredienser:

1 ägg
1 dl socker
3 dl mjöl
1,5 tsk bakpulver
ca. 1,5 dl mjölk

Hur gör man?

Först blandar du allt i en bunke. Smeten ska vara enbart lite rinnig, så att du kan hälla i det i en stekpanna.
Smeten ska se ut så här:

Du tar sedan fram en stekpanna och magarin. Plattan ska ha låg värme! Lägg i en klick magarin och då magarinet smält lägger du i lite av smeten i stekpannan. Har inte i för mycket smet för då täcker skrabbelucken hela pannan!
Ska se ut ungefär så här:

Låt den stekas tills den är färdig att vändas, ett kännetecken är att det syns små bubblor. Vänd den och låt den stekas på andra sidan. Ett bra sätt är att plana till skrabbelucken så att den inte blir för tjock, tar mindre tid att laga till då!
Ser ut så här när du planat till dem då du vänt dem:

Så här ser de ut när de är färdiga:

Ett jätte gott recept på något man kan ha som mellanmål/lunch. Kan doppas i socker för att det ska bli ännu bättre smak!

-Jin-sama.

En bild på Sai som gråter då Oishi försvunnit^^<3 Blev sååå kawaii!!!<3



Ville göra bilden så att kläderna stämmer in på det jag har själv och det blev lyckat om man bortser från tröj-skjortan.

-Jin-sama.

Ska strax ut och åka inlines tillsammans med min kära syster^^<3 Kommer nog ha kul då hon ska gå och jag kan åka iväg från henne... Men som tur var har hon sin lilla vän Ookami-san med sig.

Don't you just LOVE warm weather?

Yes, I do!

-Jin-sama.

I skolan sitter jag och Usagi-sama (i en soffa) och äter kakor och har allmänt roligt^^<3 Lyssnar också på en ung kille som är grym på gitarr, Sungha Jung.



-Jin-sama.

Nu taggar man till Mangaklubben som börjar vid fyra!!!

Me just love the mangaclub!

-Jin-sama.

Sanningens gud betraktade världen från molnet han låg på och försökte förstå varför detta öde kretsade just runt honom själv. Varnings bjällrorna hördes i hans inre vilket tydde på att Oishi blivit kallad hem. Så han valde att återvända… Sais inre röst lät sorgsen som om han väntat sig att Oishi skulle rädda honom men han visste innerst inne att Hoppets gud skulle bli hans död. Om Sai hade vetat detta tidigare skulle han aldrig ha gjort som han gjorde, han skulle aldrig ha lämnat demonriket och inte heller träffat Hoppets gud. Om han aldrig träffat Hoppets gud skulle han aldrig ha känt som han kände, förtvivlan.  Den lockande rösten av döda letade efter honom och Sai visste att tiden snart var inne, då han var tvungen att ge upp och låta mörkret sluka honom. Kekanona var och skulle för all framtid vara den fruktade gudinnan, som inget hellre ville utplåna världen. Det var tack vare henne som han var fast i detta hjul av öde. De trådar som höll dem båda ihop var något som aldrig skulle kunna brytas, inte ens döden skulle skilja dem åt. Jag är fast i en mardröm som aldrig kommer att ta slut.

   Alla drog efter andan då Hoppets gud träde genom himlens portar. Saitchi var den förste på plats, han ville skrika åt sin son som gjort något sådant dumt men då han såg det förkrossade blicken kunde han inget annat säga än:

       ”Vet du varför vi kallat på dig?” frågan slog mot Oishi som en slägga.

       ”Ja, Hemrio visade mig allt.” Var de ord som lämnade Hoppets guds läppar. Saitchi kände sorg över att se sin son i detta tillstånd men fick hålla sig i stånd för att inte ge med till sina känslor.

       ”Då så, följ med mig så ska vi tillsammans hitta en lösning.” Hoppets gud följde Saitchi men kunde inte låta bli att tänka tillbaka på tiden innan detta, den tiden som varit deras.

   Hoppets gud gick genom hundratusentals korridorer tills hans fader plötsligt stannade. Saitchi vände sig mot sin son och hoppades på att han skulle göra det rätta.

       ”Jag kan inte följa dig längre än hit, resten av resan måste du klara av på egen hand.” Saitchi såg på då hans son tog ett steg framåt för att lägga sin hand mot dörrens handtag. Hoppets gud började sakta lösas upp vilket fick Saitchi att drabbas av panik. Snabbt tog Saitchi tag om Oishis axel och allt han hann säga innan Oishi försvann var:

       ”Lova att komma tillbaka, du vet att du måste.”

   Oishi pressades genom tid och rum och dök snart upp i ett rum, likt det han lämnat. Ljusbeiga väggar prydde de väggar som uppenbarade sig framför honom och ljust trägolv letade sig upp på väggarna och belyste hela rummet. Hoppets gud kände på sig att han visste vart han var men  hur mycket han än försökte kunde han inte minnas att han någonsin varit där.

       ”Oishi jag ser att de hittade dig tillsist.”

Färdig med Engelska redovisningen + projektarbets redovisningen! Så skönt!




-Jin-sama.

   ”Vad ska vi göra, vi är dömda! Dömda säger jag!” Hela skaran av gudar skrek av förtvivlan. Dem skulle bli alla dödade och det var deras eget fel att detta hänt. Saitchi hade försökt lugna dem alla utan lycka. Plötsligt ställde Kyuurksho sig upp och då han öppnade munnen kunde ingen av dem motstå att tystna.

       ”Era böner kan aldrig bli besvarade om ni inte tror. Om Hoppets gud skapade min son åter kan också han göra det ogjort.” Saitchi såg mot sin broder och kände för första gången i hans liv medlidande mot sin broder.

       ”Vad kan vi göra? Hoppets gud har lämnat oss och kommer säkerligen inte gå med på att göra det ogjort.” Denna gång var det Illya som pratade, han hade under mötets gång begrundat allt och insett att det var hans fel att Hoppets gud get sig av. Han skulle aldrig ha talat om något, han skulle ha varit tyst. Illya mötte sin farbrors mörka blick men höll sitt mod uppe.

       ”Genom att hitta honom kan vi göra det ogjort. Det finns inget annat alternativ, Hoppets gud måste inse sitt öde lika så måste jag inse mitt. Vi alla behöver inse vårt öde, annars kan allt bli förlorat. Illya, be din broder Hemrio söka i drömmarnas värld efter er broder, kalla på honom genom drömmarna. Han kommer att förstå allt genom dem.” Med dem orden avslutades mötet och Illya skyndade sig till sin lillebror Hemrio för att få honom att kalla på Oishi.

   Oishi kunde inte somna, hans tankar var upptagna av Sai. Vad kunde han själv göra för att få Sai tillbaka? Oishi insåg snart att hans önskningar aldrig skulle bli besvarade. Sanningens gud hade nämnt världens undergång och ödet vilket bara kunde betyda en sak, Sai var den som skapats för att förinta världen. Hoppets gud kunde inte förstå, förstå hur en godhjärtad person blivit en sådan tyrann.

       ”Kanske har jag inget val…” Mumlade Oishi till och somnade. Det han drömde fick honom att inom kort att vakna upp. Hemrio hade kallat på honom. Bilderna som visats för Hoppets gud hade alla varit fyllda av sorg och lidande. Utan att vänta en sekund gav Hoppets gud sig av.

På onsdag kommer jag att få hålla i en japanska lektion inför mangaklubben som jag och Kaeru-hime är med i, egentligen kan jag inte så värst bra japanska men tyckte att jag skulle bidra med något... Hade hoppats på att Kaeru-hime skulle vara lärare och jag assistent men tydligen vill hon vara assistent istället....



Ja vad kan man säga, dags att plugga på lite!
(...vilket inte är vanligt...)

-Jin-sama.

Ja nu var det dags att sätta ihop en powerpoint om cosplay på engelska. Om ca 2 veckor ska jag hålla en cosplay redovisning inför min engelska grupp och det kommer nog att bli väldigt intressant att se vad de tycker om det, eftersom de flesta inte vet något om vad cosplay, manga och anime är för något på min skola. De enda som verkligen vet något är jag, Kaeru-hime och Neko-chan men också Usagi-san. 


Ser fram emot det samtidigt som jag inte gör det!

-Jin-sama.

Huh-.- Nu så var man färdig med sin opponering :)

och

så längtar man till mangaklubben!


-Jin-sama.

Här kommer en fan-art på min bok; Hanake & Kroshuwa i det förhäxade halsbandet (bok 2).


Me just LOVE Kroshuwa!

Reina X Kroshuwa

-Jin-sama.