Myt. Kapitel 2 del 4.
”Vad ska vi göra, vi är dömda! Dömda säger jag!” Hela skaran av gudar skrek av förtvivlan. Dem skulle bli alla dödade och det var deras eget fel att detta hänt. Saitchi hade försökt lugna dem alla utan lycka. Plötsligt ställde Kyuurksho sig upp och då han öppnade munnen kunde ingen av dem motstå att tystna.
”Era böner kan aldrig bli besvarade om ni inte tror. Om Hoppets gud skapade min son åter kan också han göra det ogjort.” Saitchi såg mot sin broder och kände för första gången i hans liv medlidande mot sin broder.
”Vad kan vi göra? Hoppets gud har lämnat oss och kommer säkerligen inte gå med på att göra det ogjort.” Denna gång var det Illya som pratade, han hade under mötets gång begrundat allt och insett att det var hans fel att Hoppets gud get sig av. Han skulle aldrig ha talat om något, han skulle ha varit tyst. Illya mötte sin farbrors mörka blick men höll sitt mod uppe.
”Genom att hitta honom kan vi göra det ogjort. Det finns inget annat alternativ, Hoppets gud måste inse sitt öde lika så måste jag inse mitt. Vi alla behöver inse vårt öde, annars kan allt bli förlorat. Illya, be din broder Hemrio söka i drömmarnas värld efter er broder, kalla på honom genom drömmarna. Han kommer att förstå allt genom dem.” Med dem orden avslutades mötet och Illya skyndade sig till sin lillebror Hemrio för att få honom att kalla på Oishi.
Oishi kunde inte somna, hans tankar var upptagna av Sai. Vad kunde han själv göra för att få Sai tillbaka? Oishi insåg snart att hans önskningar aldrig skulle bli besvarade. Sanningens gud hade nämnt världens undergång och ödet vilket bara kunde betyda en sak, Sai var den som skapats för att förinta världen. Hoppets gud kunde inte förstå, förstå hur en godhjärtad person blivit en sådan tyrann.
”Kanske har jag inget val…” Mumlade Oishi till och somnade. Det han drömde fick honom att inom kort att vakna upp. Hemrio hade kallat på honom. Bilderna som visats för Hoppets gud hade alla varit fyllda av sorg och lidande. Utan att vänta en sekund gav Hoppets gud sig av.
