goshujinsama

Veckor hade gått sedan Oishi och hans yngre bror Illya hade gett sig av på sitt letande. De hade tillslut bestämt sig för en dags vila vid utkanten av en sjö, som hade förvånansvärt många hjortar. Bybor hade besökt de två resande gudarna och gett dem både mat och vin till deras ära. Som tack hade byborna bett de båda gudarna att döpa sjön de vilade vid. Eftersom de båda hade sett hjortar under hela sin resa och att detta ställe verkade vara deras tillhåll beslöt sig Oishi och Illya att sjön skulle döpas till Hjortsjön. Byborna tackade de båda gudarna för deras vistelse innan de båda var tvungna att fortsätta sitt sökande. Inte långt från byn de besökt hittade de snart det de sökte. Denna by, som de kallade för Skillingaryd, var en aning större än den förra och verkade inte ha några gamla damer alls, vilket fick dem att snabbt flyga ner för att inte skrämma upp folket som de gjort förra gången. De båda gudarna tog in sina vingar och tog på sig de dödligas kläder de fått som gåvor förut och gick sedan in i byn.
     Kyuurkshos son hade för femte gången gett sig ut från Demonriket för att undersöka denna nya värld tillsammans med sin kompanjon och dödlige vän Kyu.

       ”Du berättade att det fanns en by längre fram.” Började Sanningens gud att säga medan han gick genom de bevuxna växterna för att komma framåt.

       ”Min herre jag tror inte att det är vist att gå dit.”

Sai tittade på den dödliga med ett leende och svarade:

       ”Det är just därför jag vill dit.”

Efter ett ombyte, som Kyu hade varit så duktig med att ta med sig, gick de in i byn. Den odödliga blev genast förtjust i byn och frågade om allt som fanns där, vilket Kyu hjärtligt förklarade för sin mästare.

       ”Jag tänker inte bli någons fru!”

Den dödliga flickan såg ilsken ut och försökte komma loss från en gömd mans arm. Sai, som tyckte detta var fel, tog genast tag i mannens arm. Flickan var snart fri.

       ”Du borde vara vis min herre och göra som damen säger.” Sa Sai med arg röst. En stöt fick honom att släppa taget om mannen, med förundran tittade han på mannen som tagit av sig sin kåpa. Aldrig någonsin hade han möt en annan gud än sig själv.

       ”Min herre är du okej?”

 Kyu kom genast och drog honom åt sidan.

       ”Vad gör en anhängare från Himlavalvet här?”

Sai gav mannen en kritisk blick. Visst var mannen ståtlig och utstrålade klokhet, men något inom Sai sa att den här guden inte var någon att leka med.

       ”Förlåt min broder, han vet inte riktigt hur man handskas med dödliga ännu.”

En till halvt maskerad man hade kommit upp till dem. Kåpan över huvudet åkte snart av och Sai kunde känna hur hans hjärta tog ett extra slag. Framför ögonen på honom stod någon som var så vacker och de blåa ögonen tillsammans med det ljusa håret fick honom att känna sig en aning bortblåst.

       ”Ingen fara eller hur min herre? Ehm… Herre?”

Kyu tittade på sin herre som hade fått en lätt röd ton över hela ansiktet, vilket fick honom att oroa sig över sin herres hälsa.

       ”Hur visste du att vi var från Himlavalvet?”

Guden som utstrålade klokhet hade börjat tala.

       ”Låt oss gå.”

Sanningens gud vände sig snabbt om för att gå därifrån, men Illya tog ett tag om hans arm.

       ”Jag ställde en fråga fröken.”

  ”Fröken? Varför kallar du min herre för fröken för?” frågade Kyu medan han tittade på guden och började snabbt bearbeta situationen för att få sin herre långt bort från dessa två. Byborna tittade nyfiket på för det var inte ofta att de hade tre gudar på ett och samma ställe.

       ”Han visste det för att han är från Demonriket." Svarade flickan från förut som kommit fram igen och med de orden släppte Illya Sais arm.

       ”Demonriket? Men varför skulle en därifrån komma hit?”

Oishi tittade förundrat från flickan till dem som räddat henne, medan han sagt dem orden. Han hade känt något som drog honom till personen, som verkade komma från Demonriket, men vad det var visste han inte. Snart talade Sai.

       ”För att utforska.”

Svaret verkade få alla att slappna av och snart var alla i full gång att fråga dem om varför de var här och pressa på dem med saker. Kyu gjorde sitt bästa i att skydda sin herre. Timmar flög förbi medan de tre gudarna blev upp passade av byborna och det verkade som att tidens gud hittat det han sökte.